Begravningen närmar sig.
Nu närmar sig morsans begravning med stormsteg, 10 dagar kvar.
Bara tanken på begravningen känns jobbig, i och med den blir
allt så slutgiltigt på något sätt. Jag vet att det redan är det,
men själva begravningen med kistan närvarande är som en symbol
för att det verkligen är över och ingen återvändo finns.
Det verkar som att jag har snöat in mig på att så länge inte begravningen
har ägtt rum så kan hon fortfarande komma tillbaka, fast jag egentligen
vet att så inte är fallet.
Bara tanken på begravningen känns jobbig, i och med den blir
allt så slutgiltigt på något sätt. Jag vet att det redan är det,
men själva begravningen med kistan närvarande är som en symbol
för att det verkligen är över och ingen återvändo finns.
Det verkar som att jag har snöat in mig på att så länge inte begravningen
har ägtt rum så kan hon fortfarande komma tillbaka, fast jag egentligen
vet att så inte är fallet.
Allt känns bara så otroligt tungt just nu.
Kommentarer
Postat av: Lina
Uschh ja. Hemska tider.
Postat av: Sussi
Usch, jag lider med dig och förstår precis hur du känner! Sörj i din egen tid och på ditt egna sätt.
Det sägs ju att han är ren från allt skit nu, så det kanske var därför han klarade av att uppträda. :)
Trackback
