För ett tag sedan såg jag klart Brüno.
Den var väldigt, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, speciell om inte annat.
Filmen handlar om en homosexuell modeikon med adhd syndrom, den bästa som går att
hitta i alla tysktalande länder (förutom tyskland) tills dess att han blir svartlistad
och flyttar till LA för att bli kändis. Då det inte går som planerat reser han till afrika
och byter sin ipod mot en bebis (gayby).

Stundom var filmen jävligt rolig, men däremmelan var den på gränsen till
outhärdlig, rena sömnpillret.